Den finländska mediekonstens tidslinje – 1990-talet

1990-talet

Begreppet mediekonst etableras i Finland. Interaktiv och multimedial konst, virtuell verklighet, telematik och internet blir områden som intresserar både konstnärer och massmedia. Videokonstens bandarbeten breder ut sig i rummet och blir flerkanaliga installationer med projicerade rörliga bilder. Utställningsmiljöerna blir mer mångsidiga på festivaler och i gallerier, och Museet för nutidskonst Kiasma börjar regelbundet visa mediekonst. AV-arkki börjar med internationell förmedling av verk. I konsthögskolorna börjar man med utbildningsprogram som anknyter till mediekonst och i slutet av 1990-talet grundas skolor för konst och kommunikation på olika håll i Finland. Mediekonst och -kultur behandlas i flera finskspråkiga publikationer och en diskussion om mediekonstens ställning i kulturpolitiken inleds.

1990

Petri Kuljuntaustas Susilauma, ett tidigt verk som bygger på kommunikation mellan arter.
I Teemu Mäkis verk My Way blir en katt dödad, vilket väcker diskussion i medierna om etiken inom konsten, och ämnet behandlas också i ett seminarium arrangerat av Muu rf.
Paul Garrin och Dara Birnbaum är huvudgäster på videofestivalen i Kuopio. Festivaltåget tar gästerna till Helsingfors, där en videovägg med 16 monitorer på centralstationen återger festivalprogrammet.
På MUU rf:s sommarutställning Muutospuisto visas miljökonstverk, performance och mediekonst på bangårdsområdet i Helsingfors. På programmet står bland annat folkkonstnären Matias Keskinens skulptur Kekkonen lähdössä kalaan mitt emot Riksdagshuset samt Joan Jonas retrospektiv och Helsinki Performance.
Den nordiska videoinstallationsutställningen Interface – Nordic Video Art på Sveaborg.
Utställningen Ajattelevatko koneet på Heureka.
Helsingin elokuvapaja grundas med Sami van Ingen som ordförande. Föreningens syfte är att förse filmskaparna med apparatur och främja icke-kommersiell experimentell film.
ProgramserienTaiteen laita (Tarja Strandén, YLE TV1) behandlar det utvidgade konstfältet: videokonst, installationer, performancer och aktioner. En publikation i anslutning till serien redigeras av Minna Tarkka och Ilppo Pohjola.
MUU rf och föreningen Porkkana ry deltar i debatten kring det kommande museet för nutidskonst. MUU ry förespråkar ett museum av typen ”aktivitetscenter” som möjliggör produktion av verk.
Statspriset i bildkonst till Risto Heikinheimo, Marikki Hakola och Minna Tarkka som var med och grundade MUU rf och är aktiva i föreningen.
Statens videokommissions betänkande Video 1990-luvulle. Videopajat ja vuoroviestintä ser tillbaka på 1980-talet, videons årtionde. ”Hemvideon har blivit en tam hemmakatt, men videoverkstäderna kan visa sig vara rovdjur”, säger Juha Samola till HS.

1991

MuuMediaFestival i Helsingfors för vidare traditionen från videofestivalen i Kuopio. På programmet den första utställningen med interaktiv konst i Galleri Otso i Esbo, kuratorer Erkki Huhtamo och chefen för galleriet Päivi Talasmaa. MMF-festivalerna fortsatte till 1998.
Skandinaviens största utställning med elektronisk konst visas i Retretti Art Centre i Punkaharju.
Av de akustiska konstverk som YLE:s enhet Radioateljee producerat skapas utställningen Äänen viisi kehää i Museet för nutidskonst. Radioateljee som startades av Harri Huhtamäki 1979 har 150 000 lyssnare varje vecka.
Rundradion skaffar ett system för virtuell scenografi och de första virtuella scenografierna för tv-program görs av Markku Metsämäki.
AV-arkki blir en egen självständig förening med Perttu Rastas som verksamhetsledare.
Konst- och informationsteknikcentret Cartes i Esbo öppnar, centret främjar forskning om, utvecklande och framförande av konst som tillämpar ny informationsteknik och teknologi. Cartes införlivas 2013 med Esbo moderna konstmuseum (EMMA).
De första skolorna för konst och kommunikation inrättas i Tammerfors och Åbo.

1992

I Juha van Ingens videokonstverk (Dis)Integrator kopieras en scen ur Kurt Neumanns film Flugan (1958) om och om igen på VHS-band, tills bild och ljus förvandlas till brus och försvinner.
Kimmo Koskelas och Rea Pihlasviitas Mein Kampf in Media, som vann Grand Prix i AV-biennalen i Lahtis, utlöser en intensiv debatt om mediekonstens innehåll och tekniker. I tidskriften Filmihullu diskuteras däremot videokonsten.
AV-arkkis första videoöversikt för internationell distribution, Finnish Media Art of the 1990s. Översikten kurateras av Minna Tarkka och den presenteras på The Kitchen i New York i början av 1993.
Den finländska Demoscen-kulturens huvudevenemang Assembly hålls för första gången.
Computer Imaging Institute (IMI) inrättas vid Konstindustriella högskolan. Undervisningsprogrammet fokuserar på virtuell verklighet, nya medier och 3D-animation. Antti Kari fungerar som biträdande professor och Timo Koho är lektor.
Vid Lapplands universitet i Rovaniemi startar ett undervisningsprogram i audiovisuell mediekultur under Tapio Varis och Hannu Eerikäinens ledning. I dagstidningarna förs en debatt om förhållandet mellan medievetenskap, kommunikationsvetenskap och mediekonst. Åren 1994–96 är Erkki Huhtamo professor i medievetenskap.

1993

Eija-Liisa Ahtila gör den trekanaliga installationen ME/WE, OKAY, GRAY av monitorer. I sin installation från 1995, Jos 6 ois 9, använder Ahtila projicerad bild.
Lea och Pekka Kantonens videodagboksinstallation och performance Joka hetki på Wäinö Aaltonens museum och Mänttä bildkonstveckor.
I Ilppo Pohjolas kortfilm P(l)ain Truth som behandlar transsexualitet förenas filmiskt berättande med videografik. Filmen är bland de första mediekonstproduktionerna som stöds av Finlands Filmstiftelse.
Surplus FX, Hannu Puttonens retrospektiv på Museet för nutidskonst: musikvideor, videoessäer och experimentell film.
The Double, ett collage med rysk industriell musik, videor med low-tech- och underground-musik sammanställt av Anton Nikkilä och Mika Taanila uppförs första gången på MuuMediaFestival.
Nils-Aslak Valkeapääs Fågelsymfonin sänds av YLE, det radiofoniska verket är ett nordiskt samarbete och bygger på migrerande samers ljudvärld.
Bandet 22-Pistepirkkos musikvideo Birdy regisserad av Mika Taanila placerade sig på femte plats i tävlingen Video Song Contest som arrangerades första gången av MTV Europe.
Utställningen Interaktiivinen puutarha på Galleri Otso under MuuMediaFestival: toppverk från hela världen uruppförs i Finland. Medverkande konstnärer är bland andra Bill Seaman, Paul Sermon samt Christa Sommerer och Laurent Mignonneau.
Mediegalleriet i Åbo bokkafé öppnar ett mediekafé och arrangerar den internationella festivalen SAFE.
Serien Videopolis börjar visa experimentell kortfilm och videokonst på YLE:s kanal TV 1.
Bildkonstakademin får konsthögskolestatus och ett nytt utbildningsprogram i tid-rumkonst startar under ledning av rektor, professor Lauri Anttila.
Konstindustriella högskolans Medielaboratorium grundas genom att enheterna Computer Imaging Institute IMI och Computer Aided Photography CAP slås ihop. Det nya utbildningsprogrammet MA in New Media startar.
CompuCafé som kanske är världens första webbkafé öppnas i centrum av Helsingfors. Antologin
Video Taide Media publiceras av förlaget Taide, redaktör är Minna Tarkka.
AVEK får en produktionsrådgivare för mediekonst, Perttu Rastas.

1994

Marita Liulia publicerar cd-rom-verket Maire och gör internationellt genombrott 1996 med verket Ambitious Bitch.
Utställningen Applikaatio i Helsingfors Konsthall, kuraterad av Kimmo Sarje och Hannu Eerikäinen, presenterar bild- och mediekonst samt design. I programmet ingår ett telematiskt verk av Kimmo Koskela och Rea Pihlasviita och en retrospektiv av finländsk videokonst i galleri Vapauden aukio.
Anneli Nygrens videoverk visas på en retrospektiv utställning i Museet för nutidskonst.
Heidi Tikkas utställning i Målarförbundets galleri, den interaktiva videoprojektionen A Child (Is Being Beaten) och stereoskopinstallationen Screen Memories.
Ambient City uppför experimentell elektronisk musik på frekvensen 96,8 Mhz. Den sänds från en minimalistisk metallskulptur i Museet för nutidskonst. Arbetsgruppen bakom kanalen som verkade till 2002 består av Iiro Auterinen, Tommi Grönlund, Matti Knaapi, Petteri Nisunen och Elukka Eskelinen.
Elektronisk konst: ISEA’94 – International Symposium on Electronic Arts i Helsingfors. Evenemanget som anordnas av Konstindustriella högskolan består av en konferens, utställningar, konserter, screening och andra event. Till de mest diskuterade ämnena hör cyberkultur, telematik och virtuell konst.
Under seminariet Nordicil på biografen K-13 dryftar man den experimentella filmens och det virtuella rummets framtid.

1995

Annikki Luukelas ljuskonstverk Verkosto invigs på Kaisaniemi metrostation.
På biennalen i Venedig visas Henrietta Lehtonens verk Infant som ”videomålning” på väggen i renässanskyrkan San Giovanni in Bragora.
Lux Sonor i Helsingfors Konsthall. I utställningen som kurateras av Denise Ziegler visas film, video, installationer och ljus- och ljudverk av 18 konstnärer.
På ARS 95 presenteras datorspel som konstverk och verk som bygger på det artificiella livets algoritmer.
Lea och Pekka Kantonens Teltta är en ljud-, text- och fotoinstallation gjord hos rarámurier i Mexico, setukeser i Estland och samer i Finland och visas första gången i Glogalleriet. Samhällskonstprojektet Teltta fortsätter till år 2005.
Jan-Erik Andersson skapar webbkonstverket Clean/Puhdas/Ren i Galleri Sculptor.
Gruppen Jouko Koivusaari – Simo Alitalo och Petri Kuljuntausta belönas med pris i ljudkonsttävlingen Faroe Horn under den första nordiska ljudkonstfestivalen Sounding Islands.
Utställningen Sähköinen taide 95 i Raumo konstmuseum och Kuopio konstmuseum.
Under MuuMediaFestival utforskar man konsten i informationsnäten och arrangerar workshoppen Artist in cyberspace. På programmet dessutom YLE TV1:s 3 timmar långa Late Night Show om mediekonst.
Ljusfestivalen Valon Voimat inleds, producerad av Helsingfors stad.
På MUU rf:s första Amorf!-festival med performancekonst visas också medieperformancer.
Föreningen Äänen Lumo grundas för att stödja elektronmusik och ljudkonst.
MUU rf och verksamhetsledaren Tapio Mäkelä öppnar medielaboratoriet MuuMediaBase för konstnärer som arbetar med digital konst.
Erkki Huhtamos verk Virtuaalisuuden arkeologia publiceras. På 1990-talet skriver Huhtamo flera tidningsartiklar om den virtuella verkligheten.
YLE öppnar sin kortfilmsplattform Uusi Kino och där visas under årens lopp också experimentell film och mediekonst.

1996

AV-arkkis nya videotek visar Harri Larjostos retrospektiv Kiertokulkumysteerejä i Kabelboken i Glaspalatset.
Daisy’s Amazing Discoveries regisserad av Mika Tuomola publiceras i TaiK Medialaboratorio. Det tidiga internetverket som använder multimedia får uppmärksamhet ute i världen.
galleri leena kuumola öppnar och ordnar utställningar med experimentell konst och filmkvällar till 2005.
Erkki Huhtamos programserie Elävän kuvan arkeologia och en bok som bygger på den publiceras av YLE TV utbildningsservice.
En av Undervisnings- och kulturministeriet tillsatt grupp av experter inom mediekonst kräver i sin promemoria Mediataidemuistio – suomalaisen mediataiteen tilanne ja kehittämisesitykset att mediekonsten ska erkännas i konstförvaltningen och ger 38 förslag till hur branschens ställning kunde förbättras i Finland.

1997

Finländska konstnärer som arbetar med webbkonst och nya medier på festivalen Ars Electronica i Linz: Marita Liulia, Andy Best och Merja Puustinen samt arbetsgruppen net.sauna.
Tuomo Tammenpääs Need är ett konstgjort varumärke som imiterar modeller inom marknadsföringen på webben. Före utgången av år 2000 kommer projektet att växa från en onlinekampanj till en installation som har en mässavdelning med kringprodukter.
Duon Pink Twins grundad av bröderna Vesa och Juha Vehviläinen kombinerar bildkonst, elektronisk musik och videokonst.
Diva är programmerat vid Tekniska högskolan och är världens första virtuella band. Bandet inbjuds att uppträda under ACM Siggraph i USA. Professor Tapio Takala leder uppvisningen klädd i datafrack.
Ljudverket Charm of Sound, är planerat för miljön på månen Titan av Petri Kuljuntausta. Det skjuts upp med European Space Agencys rymdsond Cassini / Huygens mot Saturnus måne, och landar på Titan år 2005.
I en utställning om solkonst i Raumo konstmuseum fungerar Jorma Ponkalas Aurinkovene och framtidens flytande bostad Koho, planerad vid Tekniska högskolan, med solenergi. Bland de internationella gästerna märks Tamiko Thiel med sina videoverk och Richard Lerman, känd för sina inspelningar med piezomikrofoner.
Den första Äänen Lumo-festivalen arrangeras i Gamla studenthuset och i Sibeliusakademins Sähköinen Sali.
Den internationella workshopen Polar Circuit som arrangeras i Torneå av Tapio Mäkelä, producerar material till internet i samarbete med webbradiokanalen Pseudo Network.
Inom ramen för MUU rf:s 10-årsfirande presenterar webbprojektet Digital drive in www- och irc-baserade verk.
Galleri Rajatila öppnar i Tammerfors och börjar visa samtids- och mediekonst. Galleriverksamheten sköts av föreningen Rajataide ry som är grundad av unga konstnärligt aktiva.
Sista delen av Markku Eskelinens romantrilogi (Nonstop, 1988, Semtext, 1990) heter Interface och publiceras inte bara som tryckt bok utan också i form av hypertext på nätet.

1998

I Seppo och Markus Renvalls verk The Ball Show projiceras bilden på discobollar med spegelyta, varefter den upplöses och sprids som otaliga skärvor i rummet. Verket turnerar i Stockholm, på Venedigbiennalen, i London och Paris.
Milla Moilanens animationsfilm Wanted bygger på arkivmaterial från institutionen för rasbiologi vid Uppsala universitet.
Merja Puustinen och Andy Best publicerar webbkonstverket Conversation with Angels, vars användare kan diskutera med provokativa botfigurer.
Marikki Hakolas telematiska verk TRIAD net dance förenar tre kontinenter.
Den första Alt Party-festivalen arrangeras i Åbo. Festivalen fortsätter i Helsingfors 2000–2010 med konst från demoscenen och digital konst.
Museet för nutidskonst Kiasma öppnar. Perttu Rastas, intendent för mediekonst, ansvarar för att mediekonst regelbundet visas i utrymmet Kontti och i större utställningar. Ljudkonstsamlingen Soundbox kuraterad av Petri Kuljuntausta öppnas på nätet innan museet öppnas för publik.
AVEK börjar ge ut tidningen AVEK som är redigerad av Juha Samola, och den blir ett viktigt forum för skapare av kortfilm och experimentell av-produktion liksom för debatten inom branschen.
Organisationen katastro.fi bildas för att tjäna konstnärer som arbetar med digital konst och inom demoscenen.
En musikteknisk linje inrättas vid Sibeliusakademin och leds av Andrew Bentley och Kalev Tiits.

1999

Eija-Liisa Ahtila får ett av huvudprisen vid den 48:e Venedigbiennalen för sitt verk Lohdutusseremonia.
För att ha utvecklat operativsystemet Linux får Linus Torvalds ett av de mest betydande priserna inom digital konst, Ars Electronica. Torvalds kom ut med Linux år 1991.
Första delen i Mauri Ylä-Kotolas bokserie Mediatieteen kysymyksiä, Mitä on mediatiede? utkommer. Ylä-Kotola verkar sedan 1997 som professor i medievetenskap vid Lapplands universitet.
Det första statspriset i mediekonst: Andy Best och Merja Puustinen.

Följande årtionde

Mediekonsthistoria i Finland,
under texten i MEHI-projektets logotyp finns ett digitalt penseldrag designat av Tuomo Tammenpää.

Den finländska mediekonstens tidslinje publicerades i antologin Suomalaisen mediataiteen ensimmäinen vuosisata, som kom till inom ramen för projektet MEHI – Mediekonstens historia i Finland. Tidslinjen redigerades av Petri Kuljuntausta, Perttu Rastas och Minna Tarkka. Den svenska översättningen är gjord av Malena Torvalds-Westerlund. Projektet MEHI finansierades av AVEK, Konestiftelsen, undervisnings- och kulturministeriet, Oskar Öflunds stiftelse, Suomen Kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden.

I projektkonsortiet MEHI – Mediekonstens historia i Finland – 2021–2023 som leddes av Nätverket för mediakonst ingick Av-arkki rf, Mediakulturföreningen M-cult rf, MUU rf, Poike Productio Oy, Föreningen för biokonst i Finland rf och Föreningen för ljuskonst i Finland FLASH rf.