Den finländska mediekonstens tidslinje – 1970-talet

Tidiga skeden1920–1950-talen | 1960-talet | 1970-talet |
1980-talet | 1990-talet | 2000-talet | 2010-talet

1970-talet

På 1970-talet görs kopplingar mellan konst och teknik med hjälp av inhemska specialdatorer. Skulpturkonsten elektrifieras och skapar ljuskinetiska verk av vilka somliga även producerar ljud. Den inhemska videokonsten tar sina första steg. År 1971 börjar Rundradion använda färgvideoteknik (PAL) i tv-sändningar och producerar regelbundet elektronkompositioner och radioprogram i sin nya experimentstudio. Gruppen Skördemännen (Elonkorjaajat) presenterar Fluxus-konst, happenings och tekniska experiment. Gruppen Dimensio vill humanisera tekniken och för fram miljömedvetenhet i stället för tro på tekniken. Erkki Kurenniemis Digelius Electronics tillverkar syntetisatorer med datorteknik, användargränssnitt med sensorer och interaktiv funktion. Ur sprickorna i det politiserade konstfältet börjar det i slutet av 1970-talet spira en alternativ kultur där punken och miljörörelsen är drivande krafter. 

1970

  • Den första omfattande utställningen med finländsk kinetisk konst, Kineettisiä kuvia, öppnar i Tammerfors och visas i åtta städer. Utöver Op-konst och kinetiska målningar visas Eskolins elektrokinetiska installationer, Esa Lauremas ”fjäderdans” som bygger på elektrifierad rörelse, Osmo Valtonens och Ruutsalos ljusmobiler och experimentella filmer av den senare. 
  • För Skördemännen var den tändande gnistan gruppens första möte och gemensamma utställning Verkliga lögner i Glogalleriet. I utställningen som presenterade koncept- och undergroundkonst deltog Pekka Airaksinen, Antero Kare, Olli Lyytikäinen, J. O. Mallander, Ilkka-Juhani Takalo-Eskola och Peter Widén.
  • Erkki Kurenniemi bygger DIMI-A och grundar Digelius Electronics Oy som under åren 1970–76 producerar en serie innovativa digitala DIMI-instrument. 
  • Ett specialnummer av de unga konstnärernas tidskrift Iiris (1968–1971) dryftar konst och teknologi under J. O. Mallanders ledning och presenterar vindar som blåser inom Fluxus-nätverket och intermediekonsten ute i världen. 

1971

  • Under evenemanget Elonkorjuupäivät på Gamla studenthuset presenterar Kurenniemi för första gången videoorgeln DIMI-O för publik och uppträder tillsammans med dansaren Jaakko Vartia. I den interaktiva föreställningen används inget band, publiken följer med videokonstföreställningen i realtid via en särskild monitor och instrumentets ljud förmedlas via högtalare. Under evenemanget presenteras också videoteknik och videokassetter producerade av olika företag, och under paneldiskussionen diskuteras ”kasettelevisionen” och kabeltelevisionen. 
  • I Rundradions studio spelar man in dokumentet DIMI Ballet (Kurenniemi, Riitta Vainio dans) som framförs på DIMI-O och instrumentet presenteras på Nordiska TV- och radiokonferensen.
  • Riitta Vainios koreografi Hummerit ja Hummarit till Osmo Lindemans elektroniska musik får första pris i televisionens idétävling.
  • Konstnärsgruppen Pythagoras bygger installationer där datorstyrd elektronisk musik kombineras med ljus i olika färger. Gruppen som var verksam till 1973 bestod av Osmo Valtonen, Erkki Rajulin och Heikki Toppila.
  • Skördemännens galleri Cheap Thrills öppnar med 1222 oikein (1222 rätt) som bygger på J.O. Mallanders tipsrader. 
  • Rundradions Pop Story (1971–1972) är den första programserien i Finland som är gjord med färgvideoteknik (PAL). Musikuppförandena spelas in live, och under uppförandena använder man bakgrundsprojektion och i inserterna används snabba klippningar och grafik på ett sätt som är nytt för televisionen. 
  • Konstindustriella läroverkets avdelning för kamerakonst flyttar i början av 1970-talet till vattentornet i Fredriksberg. I fotostudion finns bland annat videokameror av märket Sony och Sonys svartvita bandspelare för 1/2 tums videoband.  

1972

  • Antero Takalas experimentella TV-videoverk Romeo ja Julia. För att kunna bearbeta videosignalen konstruerar Takala en anordning vid namn Videoväritin (videofärgare) som han senare kallar ”den första photoshopen”. Romeo ja Julia är det första finländska videoverket på band som visas i ett galleri (Galleri Pinx 1974). 
  • Osmo Lindeman vinner det internationella sällskapet för modern musik ISCM:s (International Society for Contemporary Music) kompositionstävling med elektronverket Ritual.
  • Gruppen Dimensio som arbetar med experimentell konst och tvärkonstnärligt uttryck grundas och uppträder för första gången i museet för modern konst i Tammerfors.
  • J. O. Mallander skriver om TV-konstnärernas generation i tidskriften Taide.

1973

  • Rundradion öppnar en experimentstudio där YLE:s elektroakustiska, experimentella och radiofoniska produktion koncentreras. Under sin 40 år långa existens producerar studion omkring 400 verk.
  • Utgående från en processor av typ Intel 8008 tillverkar Digelius Electronics Oy Finlands första mikrodator för allmänt bruk, DIS-System. 

1974

  • Otto Romanowski, Ilkka Niemeläinen och Esa Kotilainen grundar den elektroniska trion Neum.
  • Osmo Lindeman ger ut boken Elektronisen musiikin teknologia (Den elektroniska musikens teknologi) och börjar undervisa i datormusik vid Sibeliusakademin.
  • Veikko Eskolins Vesikehä är Nordens första datorstyrda konstverk på en offentlig plats.

1976

  • På utställningen Fotomedia i Amos Anderssons museum visas italiensk videokonst.
  • Dimensio ordnar ett seminarium om förhållandet mellan konst, teknik och ekologi i Hässelby i Sverige.

1977

  • Philip von Knorring från gruppen Skördemännen bygger videoinstallationen Bevakad av säkerhetskameror, monitorer och stativ, och verket visas på Moderna Museet i Stockholm. 
  • I föreställningen Refleksio projicerar Annikki Luukela och Ritva Lindfors abstrakta bilder och skuggbilder av dansarnas rörelser på en duk. I föreställningen medverkar bland andra dansaren Leena Gustavson och den elektroniska trion Neum. Luukelas och Gustavsons samarbete fortsätter i form av ett stort antal verk som kombinerar ljus, dans och ljud. 
  • Esa Kotilainens Ajatuslapsi är Finlands första elektroniska ambientalbum.
  • Timo Aarniala inspireras av diaförevisningarnas formbarhet och producerar visualiseringarna till Dylankvällen och Finlandskvällen under Helsingfors sångfestival.
  • Tidskriften Uuden ajan Aura börjar utkomma. Den publiceras av föreningen Oraansuojelijat, grundad 1973, tidningens redaktion finns i det nedlagda Galleri Cheap Thrills utrymmen.

1978

  • Mervi Kytösalmi-Buhl (tidigare Deylitz-Kytösalmi) som studerat för Nam June Paik i Düsseldorf skapar de första videoperformancerna som undersöker kroppslighet, Laastari och Silmä. 1979 deltar hon med sina verk i två omfattande utställningar med modern konst i Tyskland och presenterar videokonst i tidskriftenTaide.

1979

  • Föreningen för levande musik Elmu och ungdomar i staden ockuperar Lepakkoluola i Gräsviken i Helsingfors. Lepakko blir en mötesplats och grogrund för subkulturer.
  • Ö-gruppens första utställning i Lepakko. Gruppen som kombinerar miljöfrågor med punkattityd grundas av Erkki Pirtola tillsammans med Roi Vaara, Harri Larjosto och Pekka Nevalainen. 
  • Smalfilmaren Pasi Myllymäkis Sleeping är ”ett uppväckande sting i det variga ögat på den nästan avsomnade finländska smalfilmen”. Han tar smeknamnet ”Sleeping” efter sitt konstverk och börjar ge ut den polemiska och punkiga småtidningen Maanalainen kaitaelokuva.

Tidiga skeden1920–1950-talen | 1960-talet | 1970-talet |
1980-talet | 1990-talet | 2000-talet | 2010-talet


Mediekonsthistoria i Finland,
under texten i MEHI-projektets logotyp finns ett digitalt penseldrag designat av Tuomo Tammenpää.

Den finländska mediekonstens tidslinje publicerades i antologin Suomalaisen mediataiteen ensimmäinen vuosisata, som kom till inom ramen för projektet MEHI – Mediekonstens historia i Finland. Tidslinjen redigerades av Petri Kuljuntausta, Perttu Rastas och Minna Tarkka. Den svenska översättningen är gjord av Malena Torvalds-Westerlund. Projektet MEHI finansierades av AVEK, Konestiftelsen, undervisnings- och kulturministeriet, Oskar Öflunds stiftelse, Suomen Kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden.

Bidragsgivare.

I projektkonsortiet MEHI – Mediekonstens historia i Finland – 2021–2023 som leddes av Nätverket för mediakonst ingick Av-arkki rf, Mediakulturföreningen M-cult rf, MUU rf, Poike Productio Oy, Föreningen för biokonst i Finland rf och Föreningen för ljuskonst i Finland FLASH rf.

MEHI-konsortion logot.