Den finländska mediekonstens tidslinje – 1980-talet

1980-talet

Den finländska videokonstens genombrott bevittnas på flera festivaler. De tidiga musikvideorna fungerar som en experimentell miljö för många konstnärer. De alternativa flockas på Gamla studenthuset där Vanhan galleria visar internationell videokonst och nya inhemska verk. De nya grupperna som arbetar med performancekonst börjar använda medieutrustning i föreställningar som undersöker kroppsligheten och rummet. Multikonstorganisationen MUU rf grundas med syfte att främja nya konstformer, och vid sidan av sina kulturpolitiska ställningstaganden startar den en utställnings- och videocaféverksamhet. Video, ljus, ljud och datorer gör intåg i konstskolornas utbildningsprogram, och även de kommunala videoverkstäderna utbildar nya kreatörer. Det produceras också verk på smalfilm, C-kassetter och diaprojektorer, och det internationella mail art-nätverket når Finland. Den nya kommunikationstekniken blir föremål för kulturpolitisk granskning, och AVEK och VISEK introducerar nya stödformer för branschen.

1980

Osmo Lindeman ger ut boken Elektroninen musiikki (Otava).

1981

Asko Mäkelä grundar Vanhan galleria i Helsingfors universitets studentkårs kulturcentrum och ordnar videoföreställningar vid sidan om utställningsverksamheten.

1982

Pekka Sirén, Erkki Kurenniemi och Pentti Kakkori färdigställerTyön kantaatti på beställning av föreningen Yleisradion tekniset. Det är det första verket som använder tvåkanalig video och fyrkanalig elektronmusik och innehåller bildmaterial från byggandet av YLE:s länktorn samt datorgrafik.
Gruppen Turppi spelar in performancevideon Earth Contacts i Lehtimäki. Gruppen består av Marikki Hakola, Lea och Pekka Kantonen, Martti Kukkonen och Jarmo Vellonen.
Den artificiella personen och samtalsautomaten Kalle kotipsykiatri som programmeras av Pekka Tolonen är ett av de första AI-programmen för hemdatorer. Programkoden publiceras i tidningen Prosessori.
Tööt-filmi producerar datoranimationen Ukonlintu ja virvaliekki regisserad av Antti Kari och Jukka Ruohomäki.
Gruppen Dimensios 10-årsutställning i Konsthallen. Erkki Kurenniemis självgående svärande robot Master Chaynjis väcker diskussion, en besökare provoceras av roboten och slår sönder den.
Anneli Nygrens Rakkaudesta rocktähteen är ett av hennes första videoverk efter att ha arbetat med smalfilm.
Finländsk och tysk videokonst i Sara Hildéns konstmuseum och Vanhan galleria.
Konstnärsgruppen Jack Helen Bruts Valokopio, en performance som kombinerar ”levande skulpturer”, diaprojektioner och ljud och har premiär under Helsingfors festspel.

1983

Arto Kytöhonka och Pekka Tolonen publicerar diktgeneratorn Runeberg.
Ö-gruppens aktion Rahaa under Internationella valutafondens kongress i Helsingfors.
Den första presentationen av finländsk videokonst utomlands sker i konstmuseet Long Beach Museum of Art i Kalifornien. Utställningen kurateras av Asko Mäkelä, medverkande konstnärer är bland andra Mervi Kytösalmi-Buhl, Antti Kari och Tööt-filmi samt grupperna Turppi och Homo $.
På programmet under evenemanget Valokuvataide – Arkitaide bland annat Keijo Kansonens stereogram och gruppen Argon 18:s neonskulpturer. Nosturibaletti (Kranbalett)regisserad av Matti Knaapi med hjälp av radiotelefon, intar köpcentret Forums byggarbetsplats.
På Ateneum presenterar utställningen ARS 83 en omfattande översikt av internationell videokonst.
James Joyces hörspel Odysseus, regisserat av Timo Humaloja, sänds i Rundradions kanal Rinnakkaisohjelma sju timmar i sträck.
En konferens om nordisk videokonst på Hanaholmen. Erkki Kurenniemi inleder under rubriken ”Datorn slukar videon” och Finland representeras också av Mervi Kytösalmi-Buhl.

1984

Marikki Hakola skapar sin medie- och konsumtionskritiska scratch-video The Time is Right for… som slutarbete vid Bildkonstakademin och den mångkanaliga videoinstallationen PRE visas på Vanhan galleria.
Peter Bashmakov och Väiski Putkonen öppnar sin Galaktiska av-tjänst (Gap) i Vanhan galleria med verk från gränslandet mellan videokonst och kortfilm.
Pekka Nevalainens en timme långa Raketti visar hur en raket av kartong riktad mot en tv-monitor gör en ”luftfärd”.
Lahtis AV-biennal är den första festivalen för audiovisuell konst. Evenemanget ordnas fram till år 1996.
Kuopio stad grundar en videoverkstad. I Finlands kommuner verkar i början av 1990-talet över 30 verkstäder som erbjuder utbildning i och faciliteter för videoproduktion även för videokonstnärer.

1985

Vid Konstindustriella högskolans avdelning för konstfostran använder man dator i bildkonstutbildningen och producerar verk under Martina Paatela-Nieminens ledning.
Uusi teknologia, taiteet, taidepolitiikka, är redigerad av Ritva Mitchell, är den första kulturpolitiska publikationen som granskar medieteknologi och konst.

1986

Kompositionen Ihmisen reiät för film, video, dia, ljudband, strålkastare, människa och papper – presenteras vid festivalen Jyväskylän Kesä. Denna samproduktion av grupperna Jack Helen Brut och Homo $ regisseras av Satu Kiljunen och Annette Arlander.
Markku Metsämäkis fotogrammetriska 3D-verk Iron Man prisbelönas vid ACM Siggraph i USA. Tekniken i verket användes senare i fotogrammetriska 3D-skannrar.
Magnus Lindbergs och Juha Siltanens radiofoniska verk Faust vann radioklassen i Prix Italia.
En institution för ljus- och ljudplanering inrättas vid Teaterhögskolan.
Avdelningen för videofilmning vid Konstskolan i Lahtis (Designinstitutet) är först i Finland med att starta en AV-utbildning, och där studerar flera av de tidiga mediekonstnärerna.
I Rundradions sexdelade programserie Videootti presenteras produktioner gjorda i videoverkstäderna.

1987

Erkki Pirtola inleder en 30-år lång videodokumentering av evenemang.
Pekka Sirén (YLE) och Agnieszka Waligórska grundar ljudkonstgruppen ProTon Sonic Art Group.
Marikki Hakolas, Kaija Saariahos och arbetsgruppens dystopiska mediespektakel Piipää visas i Gamla studenthuset.
I Nordnorge dokumenterar gruppen Auki föreställningar på video och foto och använder detta material i installationen Jumalan silmä som byggs i Gamla Studenthuset.
Raumo konstmuseum börjar med årliga videoevenemang, som fortsätter under namnet Sähköisen taiteen viikko 1992–95. För programmet står Janne Koski.
MUU rf:s konstituerande möte hålls i Helsingfors universitets studentkårs bokkafé. Föreningens syfte är att främja performance-, installations-, koncept-, miljö- och livsstilskonst samt videokonst och datorstödda konstriktningar.
Centralen för audiovisuell kultur AVEK grundas som en del av Kopiosto. För att stödja upphovspersoner och produktioner delar AVEK under generalsekreterare Juha Samolas ledning delar AVEK ut en årlig kopieringsersättning som fastställs av Undervisningsministeriet. AVEKs koncept är unikt i världen och centralen blir en betydande stöttare av kortfilmer och mediekonstproduktioner.
Centralen för främjande av visuell konst Visek grundas som en del av Kuvasto. Visek beviljar stipendier till bildkonstnärer, liksom i fråga om AVEK finansieras stipendierna huvudsakligen med undervisnings- och kulturministeriets kompensationsmedel.
Vetenskapscentret Heureka öppnar.

1988

Kaija Saariahos radiofoniska verk Stilleben vinner radioklassen i Prix Italia. Av Marikki Hakola beställer det österrikiska radiobolaget ORF en video som bygger på denna komposition, Stilleben – Milena’s Journey, till televisionsgalan Ars Electronica i Linz 1989.
Harri Larjostos fotosekvens- och videoverk Transitions visas på Helsingfors-Vanda flygstation och i stadsrummet i Dickursby.
Gruppen Matrix Minds (Otso Pakarinen & Pekka Tolonen) videoanimation Image of Disease visualiserar HIV-koden.
MUU rf:s Megapaja proklamerar sig som centrum för samtidskonst. På det två månader långa evenemangets program står installationer, performancer och videocafé i den gamla mekaniska verkstaden på Skatudden.
MUU rf presenterar sig också på en grupputställning i Målarförbundets galleri, där Lauri Anttila och Outi Heiskanen medverkar.
Under Helsingfors festspel ”sköljer” Kai Salomaas, Markku Uimonens och Juha Westmans ljuskonstverk Valoaalto Finlandiahusets väggar och på Senatstorget visas Ekku Peltomäkis laserljuskonstverk Finlandia.

1989

Marjatta Oja presenterar videoskulpturen Pöytä där hon använder projektion. Den ingår i hennes lärdomsprov.
Olli Kortekangas radiofoniska verk Memoria tilldelas ett specialpris i tävlingen Prix Italia.
Arto Kytöhonkas och Kari Seitsonens diktgenerator PoemStar (datorprogram).
Den internationella mail art-utställningen Optimism Mail Art i museet för samtidskonst i Tammerfors, utställningen sammanställs av Ilkka-Juhani Takalo-Eskola och Arto Kytöhonka.
Sommarutställningen Muu We You i Billnäs bruk presenterar verk av närmare hundra konstnärer, bland andra Muu-konstnärer, estniska avantgardister och konstnärsgruppen Colab från New York. Enligt kritikern Leena-Maija Rossi når Tarja Ervastis, Marita Liulias och Ilkka Volanens ljus- och ljudinstallation Arbeit Macht Frei utställningens mest extensiva idémässiga syntes.
MUU rf inleder utställnings- och evenemangsverksamhet i VR-magasinen mitt emot riksdagshuset i Helsingfors. AV-arkki grundas som en del av MUU rf för att arkivera konstverk och erbjuda utställningsutrustning.
Den internationella videofestivalen i Kuopio ordnas i form av ett samarbete mellan MUU rf, AV-arkki och videoverkstaden i Kuopio. För programmet svarar Perttu Rastas, Erkki Huhtamo och Olli Väänänen.
Statens kommitté för kommunikationskultur föreslår att man gör upp ett omfattande program för att främja videokulturen, men finansministeriet avvisar förslaget. Ämnet diskuteras i Helsingin Sanomat, där representanter för MUU rf och AVEK uttrycker sin oro för den oberoende videons, videokonstens och videoverkstädernas öde.

Följande årtionde

Mediekonsthistoria i Finland,
under texten i MEHI-projektets logotyp finns ett digitalt penseldrag designat av Tuomo Tammenpää.

Den finländska mediekonstens tidslinje publicerades i antologin Suomalaisen mediataiteen ensimmäinen vuosisata, som kom till inom ramen för projektet MEHI – Mediekonstens historia i Finland. Tidslinjen redigerades av Petri Kuljuntausta, Perttu Rastas och Minna Tarkka. Den svenska översättningen är gjord av Malena Torvalds-Westerlund. Projektet MEHI finansierades av AVEK, Konestiftelsen, undervisnings- och kulturministeriet, Oskar Öflunds stiftelse, Suomen Kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden.

I projektkonsortiet MEHI – Mediekonstens historia i Finland – 2021–2023 som leddes av Nätverket för mediakonst ingick Av-arkki rf, Mediakulturföreningen M-cult rf, MUU rf, Poike Productio Oy, Föreningen för biokonst i Finland rf och Föreningen för ljuskonst i Finland FLASH rf.